Emma Bjurström på Galleri Belenius Utställningen "Timber and Stone Act of Tin Pants Artifacts" Gaaah! Emma har den bästa av känslor i hennes målningar. Hon målar sinnesstämning och material. Det är som att hon framkallar dofminnen utan doft. Hon har rötter i småland och har fångat gamla traditiner och plockat fram enskilda tygstycken, händelser och traditioner. Jag läser i utställningestexten ”I linneskåpet ligger hela livet och trängs. Mellan lakanen har barn avlats, sjukdomar överlevts och gårdens gamla dött.” [caption id="" align="alignnone" width="1800"] Exposed by the Wise - Emma Bjurström[/caption] Berättelser och minnen om hur var det var då blir dagnes berättelser. Jag ställs inför frågan "Vart är jag på väg?" och kommer jag frammåt. Fågorna känns för hisnande. Men jag kan varm rekomendera ett besök på Niklas Belenius Galleri på Ulrikagatan. Utställnigen pågår till och med 20 mars. Vi vandrar vidare till sturegatan där Ebba de Fair bjuder på en hyllning till Lars Norén i utställnigen En sista kvartett I Sotheby's gamla lokaler (tidigare det mytomspunne Galerie Aronowitsch) bjuder Ebba de Fair på en reflektion till Lars Noréns livsverk. Först svårt att ta in. Men när hon visar oss runt och pratar om döden, den gamla soffan som har skinnats och hängts upp på äggen i en slags illustration för livet, smutsen och döden hittar man Norén ton. [caption id="attachment_7303" align="aligncenter" width="700"] På väggen: ”Untitled” av Isak Sundström. På golvet: Vy från ”En sista kvartett”, med Leif Holmstrands skulpturgrupp[/caption] För att hinna med en till utsällningn innan middagen tar vi en taxi till CFHILL på västra trädgårdsgatan och ser Meta Isæus-Berlins utställning Återsken. Jag har skrivit om henne tidigare. Hon är en stor anledning till att jag kom in i konsten. Utsällningen är ett avtryck från tiden under pandemin. Hur olika vi ragerar och hur våra liv har påverkats av nedstäningar, isolering och hur vi har blivit tvingade till att ifrågasätta oss själva och livet. Meta Isæus-Berlin har tidigare rört sig varsamt kring natten och gränsen mellan sömn och vakenhet och dröm och verklighet. Nu rör hon sig mot gryningen och morgonen och bjuder på de nya tankar som behövs i en ny tid. Den centrala installationen ”Frukost ” utgör på ett naturligt sätt utställningens nav. Ett dukat bord med ett ordinärt svenskt morgonmål, svävar i uppbrutna bildplan i en brant lutning som precis får det att tappa fattningen och nästan falla framåt. ”Så här är det att vakna och att behöva leva. Jag älskar att leva men det är ju svårt, eller hur? Man vaknar till världen.” Berättar Meta själv om verket i katalogintervjun. Konstrundan är klar, alla tre utställnignarna rekomderas varmt och jag har känslan av att jag vill se utställningarna igen. Men vi är hungriga och väándrar vidare till Ling Long där Umur dukar fram den bästa maten.
