Jag älskar Venedig. Jag kan tänka på Venedig och börja gråta. Det är så fruktansvärt vackert, så klyschigt kan tyckas. Men allt med denna stad är så intressant, pampigt, motsägelsefullt, och även korkat. Varför var de tvungna att bygga dessa vackra palats på sankmark? Det var inte smart från början. Jag får alltid en en slags domedagskänsla över att snart kollapsar allting. Husen kommer att sjunka, historien försvinna, och mina barn kommer inte att hinna uppleva Venedig. Detta blev ännu mer dramatiskt vid detta besök när Venedigbiennalen öppnades och har den övergripande titeln "May We live in a interesting time"- Det var och inte bara huvudpaviljongen som gick under detta tema utan flera av landspaviljongena kretsade kring temat. Mycket handlade om vart är vi på väg, vad håller vi på med, miljöfrågor och etik och moral. [caption id="attachment_5835" align="aligncenter" width="700"] Nanna Waktel och jag tar obligatorisk bild på oss själva i taxibåt från flygplatsen[/caption] Konstbiennalen är nu öppen fram till 11 november 2019, och här komme några av mina tips. Franska paviljongen Det var tidigt lång kö in till franska paviljongen. Och när besökare från världens alla hörn med olika kökulturer ska enas kring ett kösystem, blir det lätt spänd stämning. Men med lite hjälp från några vänner så lyckades vi komma in rätt smidigt och besöket var värt väntan. Vi fick ta på oss masker innan vi gick in i en mycket speciell värld med ett videoverk som var i centrum. [caption id="attachment_5825" align="aligncenter" width="700"] Laure Prouvost, Deep See Blue Surrounding You / Vois Ce Bleu Profond Te Fondre, French Pavilion at the 58th Venice Biennale, 2019. © Giacomo Cosua[/caption] Nordiska paviljongen Nordiska paviljongen ritades av den norska arkitekten Sverre Fehn och stod klar 1962. Sedan dess har den varit ett rum för samarbete mellan Sverige, Finland och Norge. Denna utställning var curerad av Kiasmas direktör Leevi Haapala och curatorn Piia Oksanen och gick under titeln "Weather report: forecasting future”, Konstnärerna – norska Ane Graff, svenska Ingela Ihrman och den finska duon nabbteeri, bestående av Janne Nabb och Maria Teeri – skapade ett rum med fint samspel kring människans relation till naturen och andra organismer. Allt är sååå skandinaviskt. [caption id="attachment_5828" align="aligncenter" width="700"] Ingela Ihrmans ”A great seaweed day” Nordiska Paviljongen[/caption] [caption id="attachment_5829" align="aligncenter" width="700"] Ingela Ihrmans ”A great seaweed day” Nordiska Paviljongen[/caption] Isländska paviljongen En klart favorit är isländska konstnären Shoplifters installation ”Chromo Sapiens”. paviljongen ligger på en annan ö. Väl framme så möts vi av denna fluffiga, håriga värld som mynnar ut i en innegård. Ett Alice i underlandet känsla. Alla betedde sig som barn och la sig i håret och gosade med väggarna. [caption id="attachment_5827" align="aligncenter" width="700"] Icelandic-Pavilion. Shoplifter. Photography: Elisabet Davidsdottir[/caption] [caption id="attachment_5838" align="aligncenter" width="700"] Mera hår från Shoplifter[/caption] [caption id="attachment_5843" align="aligncenter" width="700"] Sällskap i båten av Nanna och Micke & Lovisa Storåkers.[/caption] Litauen Litauen bjöd på en operaperformance och prisades med guldlejonet för årets bästa paviljong. En helhetsupplevelse bestående av en artificiell sandstrand, människor i olika format som ligger tätt tätt tillsammans och gör alldagliga saker samtidigt samtidigt som man hör de mest melodiösa stroferna. [caption id="attachment_5846" align="aligncenter" width="700"] "Sun & Sea (Marina)", vy över Litauens prisade paviljong. Verk av regissören Rugilė Barzdžiukaitė, författaren Vaiva Grainytė, och konstnären och musikern Lina Lapelytės.[/caption] Jag biennalen som alltid. Som geniet Yngve Malmsten nailade det. How can less be more? Thats impossible. More is more. Venedig, jag älskar dig.
